prinsar

Läkartid imorgon.
Orolig?
Väldigt.



Jag vill se mer än så här.

Jag har haft en fräsig bil i över en vecka nu och vant mig vid den lika fort som swisch.
SSSSWIIIIICCCSSSSSHHHHH!
Nu står den på sin plats igen och inväntar en brunbränd Mr finaste och här ligger jag och gråter som en annan liten fjortis. Blommorna hans gråter nog också. Vi kan säga såhär. Dom blåa mår bättre än dom gula och dom gula mår bättre än dom röda. Tror jag, såg så ut. Om det inte ska vara så att alla röda blommor ska skrumpna ihop och bli svarta? I så fall mår dom jättebra dom med.

På allt.
Sluta nu snälla.
Tack på förhand.

Extremt lite lust till whatever just nu.
Jag vill ha semester och jag vill flytta.
Nu.
MU.
Jag är sämst på att vänta.
Skitdålig är jag.
Bajs.

Skitisamma!
Jag löser det.
Det ska gå.

Jag får väl ta bra betalt av alla som ska komma och hälsa på om inte annat.

Tänk vad trevligt man kan ha det.
Och så otrevligt det kan bli på en sekund.

När alla idioter bestämmer sig för att gå ut tillsammans.

Hjärtat är lättare idag efter en härlig kvälll med fina flickor och mammor på vift. Jag hade en blomma i mitt hår som alla kunde se och för honom är jag nu Blomman.

Tog tjuren vid hornen och satte mig ner vid min tidigare bästaste och finaste och sa hej. Det var dax. Allt är så löjligt och när han hälsade på både den ena och den andra i mitt sällskap kändes det bara barnsligt. Så jag sa hej och han blev glad tror jag. Jag fick en kram eller två och det var som om de senaste 5 månaderna inte hade hänt. Nästan. När han skulle gå sa vi hejdå med ännu en kram och jag sa tydligt i hans öra att vi inte är klara. Nej sa han, det kommer vi aldrig att vara. Och så är det. Det blir vi aldrig, men vi kommer heller aldrig att vara desamma och lika nära igen som vi var innnan dessa 5 månader. Jag kommer inte låta det bli så och för det är jag ledsen.

Min vän är borta för alltid och jag gråter för mig själv igen. Som vanligt.