111 13 Estocolmo

Kontrakt är signerat. Jag har samma postadress som slottet.



Datum för bröllop kommer senare.

Detta är anledningen till varför jag ska se X-Men Origins: Wolverine på bio



Okej, tänk bort the sideburns from hell.
Tänk bort stålet som går ut från knogarna.
Tänk bort den ruffiga omgivningen.
Framför allt; Tänk bort linnet.

Vad du får kvar?

Om du har tur,
en blöt fläck.

Min fina nallebjörn

Det här med att sova halva dagen förstör hela kvällen.
Jag lagar mat tills imorgon, packar väska och planerar
inför helgen. Jag messar med den fina Björnen och
önskar att han var närmare. Inbillar mig att jag kan bli kär
i honom om vi bara var närmare. Men det är bara strunt.
Eller, det är säkert. Han är inte tillgänglig så självklart
är han perfekt för mig. Min prins.

Ah well. Drömma går ju.

Jag var kär i Daniel Da Silva

Och det är jag ju fortfarande med egentligen. Men eftersom jag inte hunnit med annat än att jobba, träna och sova denna vecka så har jag missat att han inte kommer vara med ikväll.

För i helvete Maggan!!!

Ryck upp dig för fan! © Prinsessan


Jag är kär i Daniel Da Silva





Japp, så är det. Han är fantastisk.






.....

Hoppas han är min överraskning!


4:an


Och för den som undrade så är 4:an ljuvlig.

Det syns att vi hör till samma familj.

Han har jätteplutiga läppar

och gillar att sova.

Precis som jag.

Love

;)


Att älska Australia

Det är en av de bästa filmerna jag sett. Ever. Den är så bra att jag lätt skulle betala för att se den igen. Har man inte sett måste man göra det bums. Tycker man att den verkar dålig och väntar tills dvd'n kommer är man dum i hela huvudet. Som en rökare ungefär. Sådan borde skjutas av tycker jag.

Här är anledningen till filmens storhet. People Magazine sexigaste man och även min drömMAN.

Hugh Jackman: Slurp


Har ingen bra rubrik på det här inlägget

Sprang på två korvar idag. Har inte bestämt vilken kategori de tillhör än.

Den ena är från länge sen, från när jag fortfarande var på rätt sida 25 (önsketänktande). Någon varnade mig och kallade honom stora stygga vargen. Jag stirrade rädslan stint i ögonen och vann, ryckte på axlarna och döpte om honom till lilla rädda kaninen. Eller nej, det gjorde jag inte men så här i efterhand låter det bättre tycker jag. Det här är ju min sanning när allt kommer omkring. Fast nu kanske det stämmer, han såg lite rädd ut stackarn och mummlade hej och trevligt att träffas och hejochhå.

Den andra är så spännande just eftersom han är allt jag inte vill ha men inte kan sluta sukta efter. Det oåtkomliga är spännande och samtidigt säkert. Säkert eftersom jag inte kommer att få mitt hjärta krossat (önsketänkande?) då jag har en väldigt ärlig bild av honom och vad vi har. Jag höjer inte på ögonbrynen eller låter magen knipa ihop när jag ser honom dricka kaffe med en annan kvinna mer i hans ålder. På ett sätt är det lite uppfriskande, att vara helt ärlig från början, från båda håll. Att vänta på oväntade besök kan vara väldigt spännande när det inte händer så mycket annat runt om just nu. Det ger ett litet svagt pirr, som jag har saknat.

Vi får se. Jag hetsar inte upp mig i onödan, och verkligen inte efter en dag som denna.

Daddy, daddy cool

Undrar om det här är så bra egentligen?

Just nu är det dock väldigt bra i min mage, mindre ångestkänslor än när jag vaknade. Då fanns den patetiska känslan av att jag inte hade någonting att ens kliva upp ur sängen för.

Hur tänkte jag då? Känslan är iaf inte kvar längre.

Jag har ju faktiskt allt, i rätt pespektiv.

RSS 2.0