prinsar

Jag borde ha gått och lagt mig för länge sen men istället sitter jag här och väntar lite. Väntar på ett segt FB som vägrar ladda upp bilder i ett normalt tempo, typ Swisch!  Det är normalt, men icke. Läser på lokaltidningens hemsida att hela stans nätverk är utslaget och alla är drabbade. Jaha. Läser bloggar om allt och ingenting och väntar lite till. Borstar tänderna, tvättar linserna och smörjer in ansiktet. Väntar.

Jag väntar på att han ska ringa. Och han och han också. Och jag väntar på henne. Idag väntade jag även på att ögonen skulle orka hålla sig öppna mer än tre sekunder innan jag masade mig ur sängen. När jag kom till jobbet väntade jag på att det skulle bli fika så jag kunde äta, lunch så jag kunde äta mer och möte så jag visste vad jag skulle göra resten av veckan. Sen väntade jag på att få sluta för att istället gå ner på gymmet.

Där väntade jag på att passet skulle börja. Efter passet var jag tvungen att gå till ICA och köpa diverse, vilket innebar att jag fick vänta i kö för att betala, fel kö såklart. Gick tillbaka till gymmet och väntade på att mitt pass skulle börja och sedan fick jag vänta på skjuts hem.

Nu har jag väntat klart, för alltid känns det som. Jag måste minimera min väntetid, livet måste bli mer effektivt.

Den där gnagande känslan är fortfarande kvar. Jag förstår den inte. Vad vill den säga mig? Tittar lite på FB och inser att det finns mycket skit överallt och helst samlas den i en liten hög. Ovanpå varandra mest hela tiden. Jag vill inte vara med längre. Jag vill tillbaka till tiden B.T.A. När jag fortfarande tyckte om alla mina sidor och  var hel som person.

-Hi Princess!!!

Förutom The City, som är en spin-off av det största beroendet The Hills (I secretly want to be Lauren), som i sin tur är en spin-off av det första beroendet Laguna Beach säsong 1 (way back when) så har jag även dessa laster:

Jag har krypit upp i soffan efter ett varmt bad. Som vanligt då skulle vissa säga. Här ligger jag och njuter av en mör kropp med ömma ben och stel rygg. Jag har haft en fantastisk dag ute på Mälarisen men två av mina finaste. Halleluja och hoodeladi hoodeladi hoppsan vilken dag. Avverkade 16 000 steg och mumsade sedan glatt i mig en portion pasta/köttfärssås, två våfflor med sylt och grädde och slutligen kaffe med en liten tobleronebit.

Ja, jag äter som en häst och jag bajsar hallon två gånger om dagen (inte i samma mängd som en häst). Så.

Jag ligger i soffan och funderar på livet. Eller mer över mina föräldrar och deras inställning till mitt civilstånd evig singel. 

Min bror och hans fru  tänkte komma hem nu i somras och gifta sig här i Sverige. Han har bott utomlands i 11 år och hade äntligen träffat rätt...Anyway, det skulle bli billigare att flyga över hennes familj hit till Sverige än att flyga över vår släkt till USA, så var tanken iaf, men sedan var det tydligen tvärtom. Så vi flög dit. Men det var inte det jag skulle berätta om. Det var vad mamma och pappa hade för åsikter om mig och mina eventuella framtida planer på giftemål.

När vi fortfarande var inställda på att ha böllopet här tittade vi runt på lite kyrkor och det var efter en sådan utflykt som jag fick veta vad mina föräldrar trodde om mig. Som vanligt körde mamma som en kratta och (som vanligt) minst 10 km under hastighetsbegränsningarna medans pappa satt i baksätet och ojade och drog efter andan. Pappa hade fantasier om att vi var miljonärer och skulle betala ett palats en hel veckan, ja det hela fick lite orealistiska proportioner. 

Samtalet kom in på pengar och bröllop och jag frågade om de har tänkt att bidra något till bröllopet, om de har haft de i åtanke tidigare i livet och sparat. Bidra skulle dom göra, men sparat? Det hade dom tydligen inte, mamma tyckte det var onödigt att spara till nått som man inte visste skulle inträffa och pappa sa att om man skulle gå efter etikett så var det ju brudens familj som skulle stå för bröllopet. (Därav storslagna planer?) Jaha? Så kom jag osökt in på frågan om dom hade sparat något till mitt bröllop? 

-Va?! Ska du gifta dig? När då? frågade dom i kör...

Meh! Jag vet inte  n ä r  ännu men inom 10 år kanske (hoppas). Jo jag vill gifta mig, och ja, jag vill ha ett bröllop med en fest med familj, vänner och släktingar. Jag vill inte ha en borgelig liten skitvigsel i smyg eller avge löften på Arlanda och sen dra iväg. Detta var enligt päronen annars bra och vanliga alternativ. Diskussionen fortsätte medans mammas bilkörning blev alltmer skämmande och pappas kippande efter luft där bak blev allt ljudligare. Hade de inte redan varit skilda hade ansökan skickats in dagen efter helvetesfärden. 

Vi stannade på en mack  när vi kom in till stan. Jag lånade lite pengar av mamma och gick in på macken och köpte chips till kvällen. När jag kom tillbaka med växeln, 54 kronor, säger mamma:
- "Du får nog betala tillbaka pengarna så fort du kan, jag måste spara pengar till ditt bröllop!"

Nu ligger jag som sagt i soffan och inser att jag nog kommer få betala för mitt bröllop själv, om jag ens kommer få något överhuvudtaget, det är tydligen en högoddsare för mina föräldrar iaf...Ha! Ska allt visa dom!

Jakten har börjat, 10 år börjar NU!

Vad gör man?

Tittar på tv såklart.

Tittade traditionsbundet på Ivanhoe tidigare idag, eller som en gammal kompis kallade honom; Ivan Hoe.

Nu ikväll har jag slötittat på Victorias Secrets fashionshow. I år faktiskt utan att spy. Heidi Klum var med såklart, som vanligt. Däremot hade hennes hubby Seal blivit förvisad till publiken. Halleluja. Bra drag av producenterna. Dom fick antagligen så mycket skit förra året när paret var på scenen tillsammans. Han sjöng och hon trippade runt, så där äckligt kära...Blä! Hulkar lite nu med känner jag. Som tur är hade Seal en extremt kort underkropp och gick som en handikappad anka så det blev inte alltför sliskigt perfekt. Därav dumpad detta år och ersatt av Usher.

Hann även kasta några blickar på slutet av Sing-a-long och reflekterade över Rene Nybergs bröst, dom sitter väldigt långt ner på hennes överkropp. Alltid något att dra på smilbanden så här den första dagen på året.

Och för den som inte visste det så är popcorn också mat. Så det så.

Jag har börjat spåna på nyårslöften, i år igen. Känner att jag behöver några fina innan imorgon kväll, så jag kan välja det som känns bäst och mest rätt då. Ett som jag känner att jag faktiskt skulle kunna hålla denna gång.

Anyways, så här so far:

Jag lovar att ta hand om min ekonomi bättre. Jag ska köpa en mapp (eller liknande) och börja organisera allt sånt som måste organiseras. Jag ska hålla koll på   a l l a  räkningar, kontoutdrag, lönespecar och kvitton för deklarationen. Jag ska spara mer än ynka 200 kronor i månaden på mitt kapitalkonto.

eller

Jag lovar att ta hand om mig själv bättre känslomässigt. Jag ska jobba igenom det jobbiga och börja se mig om efter ett nytt lyckligt känsloliv, ensam eller tillsammans med någon snäll man. Är han inte snäll så hittar jag någon annan.

---

Okej, jag ljög. Hoppsan hejsan. Jo för sånt gör jag för mig själv när ingen hör.
Jag har inte alls spånat på nyårslöften, jag rippade förra årets nyårslöften rakt av.
Då tänkte jag så det knakade och filade fram ovanstående löften och var nöjd med det.
Sket fullständigt i att ens välja eller infria något av dom och klev in i 2008 i ren trots.

Och det gick ju bra. Så, vad säger vi? Repris? Okej, funkar för mig.