Status
men ingen uppenbar orsak.
Nu väntar vi provsvar tills på
fredag.
Under tiden roar jag mig med
att flyttpacka en lägenhet och
drar till huvudstaden imorgon
för ett mer permanent boede.
Kan tro att det skulle gå
smidigare att packa om man
ser ordentligt men man får väl
vara glad för det lilla just nu.
Det var ju inte Gråstarr eller
Gula fläcken sjukan.. Och jag
ser ju faktiskt en hel jävla
bokstav på synundersökningstavlan.
Gud så bra.
Att se åt helvete
Jag ser knappt vad jag skriver,
jag kan definitivt inte korrekturläsa eftersom det bara är en grå massa på skärmen.
Det finns massa fina ögonsjukdomar som detta kan bero på.
Jag har antagligen allihopa.
Bajs och blä.
Att hata fönsterkuvert
Nehe, inte full lön denna månad? Kom inte min tidsrapport med i körningen? Vad tokigt det kan bli. Vilken tur att jag skiter pengar och inte behöver dom speciellt mycket i alla fall just nu. Flytta ja, jo det ska jag, men jag har hört att det är i stort sett gratis.
Semestern börjar b ä s t.
Skål Mary!
Procentuellt efter inkomst.
HAHAHA.
FYI
Om två veckor sitter jag i min vindsvåning i Gamla Stan.
Om tre veckor har jag fortfarande semester.
Ryck upp dig för fan!
Smalare och starkare och mer säker på sig själv.
Avundsjukan kommer smygande fast jag vet
att den är obefogad. Hon är inte bättre än mig.
Borta har hon varit, i utlandet, och nu återvänder
hon till min nya stad. Och ska köra pass på
det fräsiga gymmet med säkert jättemycket i lön.
Jag läser allt detta på FB och känner mig liten.
Jämför. Henne och mig, skitdumt och slöseri
med tid. Utseendemässigt är vi väldigt lika men
vår framtoning är som natt och dag.
Hon är hård och divig. Ödmjuk vet
hon nog inte ens hur man ens uttalar.
Sån är inte jag.
Så nu slutar jag upp med dom här dumheterna.
Punkt.
Om att inte räcka till
När jag bara skrotar runt hemma händer det inte mycket.
Jag tvättar lite och det är fint och luktar gott.
Men det fattas den där lilla sista biten av beslutsamhet,
av någon anledning kommer de rena kläderna aldrig in i garderoben.
Jag gör rent i badrummet men rensar aldrig avloppet.
Jag dammsuger lägenheten men våttorkar aldrig golven.
Jag flirtar men jag blir inte kär.
As if
Som tar kontroll över min egen lycka
och vågar satsa fast det inte blev som
planerat. Det var en annan som också
ville vara som jag. Lika cool. Lika modig.
Åh ja ba:
-In your drems
Moahaha!
The Evil Goat
Jag är ju vikarie på jobbet. Den bästa som någonsin har funnits I might add.
Seriöst.
Det är en av anledningarna till att jag blir mobbad av mina kollegor som
sitter på sina heltidsanställningar. Dom kallar mig vikarien och säger saker som
"alla har sin nivå, din är bara lite lägre". Jag vet att dom bara är avundsjuka eftersom
jag fortfarande har livet framför mig och inte kommer ruttna fast på världens bästa
arbetsplats.
I alla fall.
Geten. Jag känner igen mig.
Varje fikarast.
Living on the edge
Gulp! Hjärtat upp i halsgropen pronto.
Jag tror alltid att det är något hemskt brev om att jag är döende.
För några år sedan trodde jag att alla brev handlade om STD's.
Det var då.
Nu är jag en bättre flicka och håller inte på med sånt längre.
Så alltså är jag döende kom jag fram till när jag stod där i hallen och stirrade på kuvertet.
Grät en skvätt och skulle till att ringa mamma och ta farväl.
Men det behövdes inte.
Jag har bara fått en tid på ögonkliniken.
Inte ska jag dö heller.
Pjuh! Nu var det fan nära alltså.
Att vänta
Det värsta jag vet är att vänta på något eller någon (okej, överdriftpunktnu).
Sluta slösa min tid lixom (som om jag har bättre saker för mig).
Just nu väntar jag (varför ringer inte folk när de säger att de ska ringa?).
Jag är sämst på att vänta på något spännande (helt ärligt, jag kan inte prata rent och det låter som om jag är full).
Under tiden så dricker jag Dagens med jobbarkompisar och pratar om den ljusa framtiden som väntar (ja, inte dom, men mig. Dom kommer administrera bostadsrätter tills helvetet fryser till is).
Hittills har jag två takfester inplanerade (inflyttning och gamla jobbarkompisarnas).
Här är utsikten vi kommer ha då (yes, du får lov att bli avundsjuk nu).

Att sälja mig
Känns mer som det första just nu men imorgon kommer jag säkert ha ångest deluxe.
Jag har satt ett pris på mitt huvud och väntar bara på återkopplingen och förhandlingen som säkert kommer att komma.
Pepp, pepp, pepp, jag är faktiskt så bra som jag säger.
Lönen speglar min kompetens.
Jag visste väl att jag tog i för lite.
Bajs!
Ryck upp dig för fan!!! © Sessan
Jag vet inte riktigt än hur det kommer bli, men det kommer bli bra.
Jorå så att.
Kompis det går bra nu.
Jag har helgen på mig att tänka på hur, när och vilken ersättning jag vill ha i höst.
Hur? Som ansvarig för nyöppnad anläggning och lite till.
När? I slutet av sommaren.
Ersättning? Pengar (gärna så mycket så jag kan simma i dom) , kläder, skor och kosttillskott.
Varning för glamour
Springer som en skållad råtta.
I löv my life.
Verkligen.
Shitface, tjockis och köttbulle kallar jag min bror. Vad kallar du din?
Fint besök från utlandet fick vi i helgen.
Det innebär att alla samlas och vi umgås
som idioter, ler och är trevliga, kramas,
skrattar och när det är dax för bror att åka
hem så gråter mamma och pappa.
Själv andas jag ut.
Pjuh.
Vi har en konstig relation jag och bror.
Den existerar inte egentligen, inte på riktigt.
När han är hemma hos sig på andra sidan
jorden och jag är här så hörs vi aldrig,
om ingen fyller år.
Då k a n s k e man orkar dra iväg ett mess.
Sedan kommer det något stort och vi träffas,
och allt är som vanligt. Hejochhå.
Shitface, tjockis och köttbulle slängs iväg som
fina uttryck för hur mycket vi tycker om varandra.
Syskonkärleken är fantastisk.
Mamma och Pappa är förfärade,
och gråter lite till.
Smart Ass
Hemma.
Det blev en finfin middag,
som vanligt.
Det bästa var efter glassen
och jordgubbarna,
när frågesporten kom fram.
Nu vet vi alla vem som är smartast i familjen.
Håhåjaja.
Old Town
Här är utsikten från takterassen ovanpå min nya lägenhet.

Jag är avundsjuk på mig själv. På riktigt den här gången.
Guten Morgen
Återstår påklädning, tandborstning och facepimpin' innan jag åker ner till samlingen. Ja, jag måste faktiskt se någorlunda okej ut även om jag bara ska träna. Jag kanske träffar min Drömman och då vill jag ju inte se ut som en påse nötter. Nej, just det. Bah!
Second place is first place looser!
Min tävlingsinstinkt är som ett tonårsstånd.
Den slår till flera gånger om dagen, överallt.
Spelar ingen större roll vad det gäller.
Poff säger det bara och så smäller det till.
Jag hoppar mest och bäst upp och ner för
en låda, eller springer snabbast fast min kropp
skriker åt mig att jag borde gå. På ren och
skär vilja vägrar jag ge upp. Jag lyfter tyngst
och sjunger by far bäst i hela världen. Nåja.
Jag kör bäst, jag har tjockast hår, jag har de
största läpparna, barnen gillar mig bäst
och jag är en jävlel på att laga mat. Och jag
är världens bästa vän. I could go on men då
skulle det bli lite föööööööhhöööööör ego.
Nu till mysteriet.
Varför är det bara jag som vet det här?
Och varför kan jag inte nöja mig med att
bara vara medioker ibland?
It's a cööööörse I tell you.
(Bäst på att använda svengelska fraser
lagom mycket och på rätt sätt).
Hur tar du dig till jobbet imorgon?
Mina ben kommer vara obrukbara imorgon så jag letar transport på Blocket.
Det får bli den här.
Eller en vass kniv.