Att vara kräsen


Jag är inte helt ButtUgly om jag får säga det sjäv.
Vissa dagar kan jag till och med säga att jag är en jäkligt het puma.
Jag kan strutta runt i tajt kjol utan att se ut som en sprickfärdig falukorv och jag byta däck på din bil.
Jag är inte tapad bakom en vagn eller beronde av droger eller komplimanger.
Ett kap helt enkelt!

Så varför kan inte jag hitta någon som jag kan vakna upp med varje gråmulen söndagmorgon, titta på lite kärleksfullt, stryka bort en lock hår från pannan och tacka ja när han erbjuder mig frukost i sängen? Och ja, vi snackar en och samma man varenda söndagmorgon, vecka ut och vecka in.

Jag ser mig runt omkring i min omgivning. Den ena tjejen efter den andra står där med sina huvuden på sne och berättar hur underbart dom har det med sina män. Vänta du bara, det kommer ska du se, du kommer också hitta den rätta säger dom hoppfullt. Och där står jag och undrar vad fan det är för fel på mig som inte har hittat honom ännu när denna där redan har gjort det, obviously.

Sen ser jag mannen. Eller pratar med honom. Eller kanske både och, ibland blir det inget utan det räcker med namnet för att jag ska veta hur det ligger till. Det vänder sig lite lätt i magen på mig och med ens känns allt bra igen. Allt klarnar och jag inser att det inte är mig det är fel på.

Det är fel på alla andra som nöjer sig med det dom tror att dom förtjänar.

Det här har andra sagt:
Så här sa: Cc

Jag undrar samma sak - vad fan är det för fel?



Jag brukar försöka tänka såhär: Man har varit med om fel karlar, kanske har man blivit sviken/bedragen/lurad/utnyttjad. Huuh... Efter såna händelser blir man naturligtvis lite bitter, och på sin vakt till hundratio procent.



Man nöjer sig inte med det som är "ok", heller nöjer man sig inte med en man som är "himla trevlig och gullig". Man blir kanske till och med lite cynisk. Granskande. Man bygger mur kring sig.



Men jag VET att en dag kommer någon korsa min väg som får mig att känna "det där". Du vet, som när man tar ett djupt andetag och hjärtat hoppar till lite? När DEN känslan kommer, och det inte finns några negativa tankar eller mörka orosmoln, då har man funnit rätt.



Det kanske kommer ta lååång lång tid. Men det kommer det vara värt. Vem vet hur lyckliga "de där paren" är egentligen? De kanske har problem som vi inte vet ngt om? Eller, ännu värre, saknar "DET"? Nöjer sig med mindre? Eller så är det bara lyckligt lottade, och hittade rätt lite innan "oss andra"!



Tycker du verkar vara grym på alla sätt och vis. Han kommer. Vänta du bara. Jag tror jag kommer hitta rätt också. Det är ok att tvivla lite ibland ändå. Heja oss! ;)



Men jag vägrar leta: han ska hitta mig. Hahaha!

2009-03-11 @ 22:16:11
URL: http://mywaycc79.blogspot.com
Så här sa: prinsessan

Precis så Cc! Huvudet på den berömda spiken :) Så tänker jag med. Vägrar att leta gör jag, men framför allt så vägrar jag att nöja mig med någon som är mindre än det där lilla extra! Finns det inget DLX är det inte värt det för mig...Min mur är så jäkla solid så det ska till en jordbävning innan jag bryr mig om att kika över den ;)



Han ska alltså inte bara vara the bomb utan även murklättrare.



Kram på dig! Och hoppas näsan är bättre!

2009-03-11 @ 22:42:48
Så här sa: V

Just så. Och nu har jag skrivit brevet...

2009-03-11 @ 23:20:19
URL: http://vick2ria.blogg.se/
Så här sa: Prinsessan

V: Vilket brev? Det till Gud?

2009-03-12 @ 08:49:43
Så här sa: V

nä, det som adresserats till djävulen

2009-03-12 @ 14:01:13
URL: http://vick2ria.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Vem är du?:
Ska jag komma ihåg dig?

E-post: (publiceras ej)

Din blogg kan du länka till här:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0