prinsar

Idag på sena fikarasten pratades det om något förälder-luddidej. Jag var helt lost och sa till Annelie som satt brevid mig att jag inte hängde med alls och att det skulle vara jobbigt för mig om jag var tvungen att skaffa barn bara för att hänga med i snacket. Jag som tycker de flesta barn är fula menar jag. Inte alla, men de flesta har en fulfas som inträffar någon gång efter tre månader och innan de kan börja gå. Sån är jag, en barnhatare. Det är en jävla tur att mina gudbarn är så söta som dom är. Dom kommer aldrig få någon fulfas. 

Anyways, det lät inte så luddidej som snacket hade varit tidigare och mammorna blev lite chockade och krävde en förklaring. Hur menade jag nu? Jo, men jag menar bara att jag inte tycker alla barn är sådär supersöta hela tiden...tycker inte jag iaf...eeehhh...det lät mycket bättre i mitt huvud. Och hemma hos familjen Annorlunda så skrattar vi ju åt det jämt! Hur kunde det bli så fel nu tänkte jag fem chockade mammor senare, med stirrande ögon som nära ploppade ur skallen på dom.

Jag vet inte om min förklaring godtogs eller inte, men det visar sig snart kan jag tro. Om jag blir utfryst imorgon vid fredagsmackan så vet jag. Note to self: att tycka alla barn är fula är tydligen inte okej. Neheppp. Got it.