prinsar

Fint besök från utlandet fick vi i helgen.
Det innebär att alla samlas och vi umgås
som idioter, ler och är trevliga, kramas,
skrattar och när det är dax för bror att åka
hem så gråter mamma och pappa. 

Själv andas jag ut.
Pjuh.

Vi har en konstig relation jag och bror.
Den existerar inte egentligen, inte på riktigt.
När han är hemma hos sig på andra sidan
jorden och jag är här så hörs vi aldrig,
om ingen fyller år.
Då  k a n s k e  man orkar dra iväg ett mess.
Sedan kommer det något stort och vi träffas,
och allt är som vanligt. Hejochhå.
Shitface, tjockis och köttbulle slängs iväg som
fina uttryck för hur mycket vi tycker om varandra.
Syskonkärleken är fantastisk.

Mamma och Pappa är förfärade,
och gråter lite till.