...
Det värker.
Magen strular.
Livet är orättvist.
Jag vill kräkas på skiten och på
packet mest av allt.
Att vara utesluten är det värsta
i hela trasslet av känslor som inte
finns på riktigt. Åskådare till ett
liv som inte existerar på riktigt.
Verkligheten är inte välkommen,
och inte jag heller.
Så jag flyttar.
Ikväll lyssnar vi på Duffy.
det är inte sant. men vad gör man då huvudet ska hållas högt och näsor ska snytas och blöjor ska bytas. Det är svårt att bryta ihop då man behöver sova för att sedan vara en habil morsa när det är dags. Det går inte. Jag har dig nära hjärtat, i hjärtat, det vet du.
Jag kan inte prata, vågar inte. Om jag pratar går livet sönder och kanske inte går att laga. Och vem fan ska då driva cirkusen. Jag vet inte om du förstår. Jag kräver det inte, inte alls. Jag vill bara att du ska vara min vän. Att jag ska få vara din nära hjärtat, oavsett var du väljer att bo.
lärlek
Jag tror fortfarande att du skulle må bättre själv. Det andra fattar jag.
Men jag fattar inte hur vi ska vara nära om vi inget säger.
Love
men jag vågar inte.
går s ö n d e r
är sönder.
Jag ser att du är sönder. Det är ju det som är problemet. Det är inte ens bitar, det är skärvor överhelajävlaallt. Gör dig av med dövikten så kanske du orkar sopa ihop dig för dina små's skull. Less is more.
