prinsar

Jag har massor att säga men jag orkar inte.

Timmara och dagarna rinner iväg och jag hinner knappt vakna innan dagen är slut och det är dags att sova. Jag får sms som jag inte svarar på, tar det imorgon istället. Imorgon glömmer jag det allt som oftast och när det slår mig att det är bortglömt kommer någonting nytt emellan och vips så är det bortglömt igen. Poff, poff.

Av jävligheten har det nu framkommit nya nivåer av överjävlighet som får mina öron att trilla av, så nu hör jag inte så mycket heller. Döv och stum. När linserna plockas ut ikväll är jag blind också. Jag vill sova och vakna till våren.

Är det okej?