prinsar

Jag borde ha gått och lagt mig för länge sen men istället sitter jag här och väntar lite. Väntar på ett segt FB som vägrar ladda upp bilder i ett normalt tempo, typ Swisch!  Det är normalt, men icke. Läser på lokaltidningens hemsida att hela stans nätverk är utslaget och alla är drabbade. Jaha. Läser bloggar om allt och ingenting och väntar lite till. Borstar tänderna, tvättar linserna och smörjer in ansiktet. Väntar.

Jag väntar på att han ska ringa. Och han och han också. Och jag väntar på henne. Idag väntade jag även på att ögonen skulle orka hålla sig öppna mer än tre sekunder innan jag masade mig ur sängen. När jag kom till jobbet väntade jag på att det skulle bli fika så jag kunde äta, lunch så jag kunde äta mer och möte så jag visste vad jag skulle göra resten av veckan. Sen väntade jag på att få sluta för att istället gå ner på gymmet.

Där väntade jag på att passet skulle börja. Efter passet var jag tvungen att gå till ICA och köpa diverse, vilket innebar att jag fick vänta i kö för att betala, fel kö såklart. Gick tillbaka till gymmet och väntade på att mitt pass skulle börja och sedan fick jag vänta på skjuts hem.

Nu har jag väntat klart, för alltid känns det som. Jag måste minimera min väntetid, livet måste bli mer effektivt.