prinsar

Vänskapen som försvann är inte lika saknad nu som den var för en liten stund sen. Jag inser att jag är älskad av andra, för den jag är och fast jag felar ibland. Det är inte mitt fel denna gång. Det finns inget jag kan göra och inget jag längre vill göra för att försöka rädda.

Jag har det bra. Jag vet vilka som räknas och vilka jag vill ha nära. Resten blir oväsentligt och inte värt att slösa energi på, någonsin igen.

Jag har samlat några fina tills på lördag. Dom finaste av fina. Jag längtar!