prinsar

Scenariot är från i somras, då han fortfarande inte fattade det här med vad vänskap är eller inte är...

- Här har du mitt hjärta, var rädd om det....

- Visst!

Kras, knas, oj, hoppsan, f'låt, tokigt det kan bli ibland.

- Men vi är ju vänner eller hur?

- Nej, tack, det är bra så...Vi kommer aldrig vara vänner.

- Nehe, ojdå, vad synd, du är ju min bästa. Jaja, jag tar en ny då..Här har vi en bra, den tar vi så länge...Förresten, hur tror du våra barn skulle se ut om vi fick några?

-Vi kommer inte få några barn, vi är inte tillsammans...

- Men det går ju och ordna vet du ;)


*************************************************************************************************************

Varför kommer du gåendes på Kungsholmen och vill vara med?
Jag åkte hit just för den skull. För att komma bort.
Och ha kul, och inte tänka på dig...

Varför fortsätter du att prata i termer som om det skulle finnas några chanser för oss när du har en flickvän där hemma? Ska det vara så svårt att hålla sig till det man har valt?

Varför tänker vi så olika?